Jodå
Ibland loggar jag fortfarande in.
Stjärnfall
Kom precis hem, klockan börjar närma sig 02:00.
Spenderade ett antal timmar i verkstaden idag, mestadels ensam. Det var rätt gött, fick mycket gjort. Bilen som jag skruvar med startar och går fint, fick igång den under semestern. Men bromsarna sitter åt. Fick spenderat kvällen/natten åt att fixa två av dom till sin fulla funktion. Dvs. jag bytte dom mot "nya" :)
I vilket fall noterade jag en imponerande stjärnhimmel när jag famlade mig fram i mörkret för att leta upp min bruksbil som stod ute för att kunna ta mig hem till stan igen. Då slog det mig att det är ju denna veckan som sjärnfallet Perseiderna passerar jorden.
"Det vill jag ju titta på." Tänkte jag, och körde ner till sjön som är fri från ljusföroreningar. Och jag måste säga att det var ganska episkt där nere vid sjön. Klockan var runt ett. Det var totalt vindstilla, helt knäpptyst, en riktigt vass halvmåne, lätt dimma som steg från vattenytan och inte ett moln på himlen.
Efter några minuters tittande mot stjärnhimlen så hade ögonen vant sig och hela vintergatan bredde ut sig i all sin prakt.
Alltid, varje gång när jag gör detta, alltså stirrar in i oändligheten, så känns det som att hela världen stannar. Just där och då i det ögonblicket så krymper alla avstånd som man har en relation till och allt, verkligen allt annat som existerar breder ut sig i alla riktningar i all oändlighet. Det är så otroligt fashinerande och på ett sätt väldigt gripande, att känna den känslan i ett ögonblick när världen inte gör sig påmind om sin existens. Jag tror dessvärre att jag tillhör en minoritet som verkligen uppskattar detta naturfenomen, som dessutom får ut nåt mer av det än att se "några prickar uppe i himlen." Jag är däremot inte den sista att rekommendera andra att ta chansen en svart och molnfri natt att bege sig ut och förundras över det som människan har fashinerats av årtusenden.
Dock försvann känslan av sällsam ensamhet i universum i samma ögonblick som jag satte mig tillrätta i bilen igen, startade den och radion hoppade igång. Men imorgon, då är det dags att fixa resten av bromsarna igen. Då blir det nog ett besök nere vid sjön sent på natten igen.
Spenderade ett antal timmar i verkstaden idag, mestadels ensam. Det var rätt gött, fick mycket gjort. Bilen som jag skruvar med startar och går fint, fick igång den under semestern. Men bromsarna sitter åt. Fick spenderat kvällen/natten åt att fixa två av dom till sin fulla funktion. Dvs. jag bytte dom mot "nya" :)
I vilket fall noterade jag en imponerande stjärnhimmel när jag famlade mig fram i mörkret för att leta upp min bruksbil som stod ute för att kunna ta mig hem till stan igen. Då slog det mig att det är ju denna veckan som sjärnfallet Perseiderna passerar jorden.
"Det vill jag ju titta på." Tänkte jag, och körde ner till sjön som är fri från ljusföroreningar. Och jag måste säga att det var ganska episkt där nere vid sjön. Klockan var runt ett. Det var totalt vindstilla, helt knäpptyst, en riktigt vass halvmåne, lätt dimma som steg från vattenytan och inte ett moln på himlen.
Efter några minuters tittande mot stjärnhimlen så hade ögonen vant sig och hela vintergatan bredde ut sig i all sin prakt.
Alltid, varje gång när jag gör detta, alltså stirrar in i oändligheten, så känns det som att hela världen stannar. Just där och då i det ögonblicket så krymper alla avstånd som man har en relation till och allt, verkligen allt annat som existerar breder ut sig i alla riktningar i all oändlighet. Det är så otroligt fashinerande och på ett sätt väldigt gripande, att känna den känslan i ett ögonblick när världen inte gör sig påmind om sin existens. Jag tror dessvärre att jag tillhör en minoritet som verkligen uppskattar detta naturfenomen, som dessutom får ut nåt mer av det än att se "några prickar uppe i himlen." Jag är däremot inte den sista att rekommendera andra att ta chansen en svart och molnfri natt att bege sig ut och förundras över det som människan har fashinerats av årtusenden.
Dock försvann känslan av sällsam ensamhet i universum i samma ögonblick som jag satte mig tillrätta i bilen igen, startade den och radion hoppade igång. Men imorgon, då är det dags att fixa resten av bromsarna igen. Då blir det nog ett besök nere vid sjön sent på natten igen.
Dags att vakna
Kroppen fick sig nog en chock av att sluta befinna sig på semester. Har sovit rätt risigt så
det är helt galet vad trött jag vart denna veckan, men det har iaf. blivit bättre och bättre.
Flyr nog stan i helgen och spenderar den i verkstaden den mesta tiden, isället för att
fly in i Yoshinori Kitase's drömvärld som fångat mitt sinne om vardagskvällarna för närvarande.
Nästa vecka blir det full fart på riktigt. Dags att börja stålsätta sig!
det är helt galet vad trött jag vart denna veckan, men det har iaf. blivit bättre och bättre.
Flyr nog stan i helgen och spenderar den i verkstaden den mesta tiden, isället för att
fly in i Yoshinori Kitase's drömvärld som fångat mitt sinne om vardagskvällarna för närvarande.
Nästa vecka blir det full fart på riktigt. Dags att börja stålsätta sig!
En såndär helg
Sista veckan på semestern avklarad. En fin vecka, en bra avslutning på en bra semester.
Desvärre har den sista helgen resulterat i viss sömnbrist och ett ofokuserat sinne.
vet inte om jag kan spekulera i vad det beror på men en påtaglig nervositet har gjort sig påmind.
Möten och minnen de senaste dagarna har fått mig ofokuserad och eftertänksam, till det går sommaren mot sin ände, jag tror nog att jag t.o.m. såg några gulnande löv igår, och jobbet börjar som sagt om bara några timmar.
Jag ser förvisso fram emot det, dock hade det nog underlättat med ett annat sug i magen och ett mer fokuserat huvud.
Men det är ju så, att vissa saker rår man helt enkelt inte för.
Vissa tankar är inte skapade av hjärnan.
Desvärre har den sista helgen resulterat i viss sömnbrist och ett ofokuserat sinne.
vet inte om jag kan spekulera i vad det beror på men en påtaglig nervositet har gjort sig påmind.
Möten och minnen de senaste dagarna har fått mig ofokuserad och eftertänksam, till det går sommaren mot sin ände, jag tror nog att jag t.o.m. såg några gulnande löv igår, och jobbet börjar som sagt om bara några timmar.
Jag ser förvisso fram emot det, dock hade det nog underlättat med ett annat sug i magen och ett mer fokuserat huvud.
Men det är ju så, att vissa saker rår man helt enkelt inte för.
Vissa tankar är inte skapade av hjärnan.
Hundra grader
Det var stjärnklart, och jag stod helt naken i skogen och badade i ljuset från fullmånen. Det ångade från kroppen och några svettpärlor rann från pannan. Inte ett ljud hördes, inte en vindpust kändes.
Klart, kallt och stilla. Det enda som bröt tystnaden var mina egna hjärtslag och andetag.
Trots att det var mitt i natten så var det nästan ljust ute. Fullmånen
reflekterades i den decimeterdjupa snön som täckte marken, och träden kastade långa, suddiga, blåaktiga skuggor.
Det var trolskt, vackert, befriande och väldigt rogivande.
Kände mig sällsamt nordisk där jag stod i 20 minusgrader och fullkomligt älskade att det var vinter.
Tillslut började det dock brännas av kyla om mina bara fötter som var nedborrade i pudersnön, och jag begav mig in i den vedeldade bastun igen. Hundra graders temperaturskillnad. Underbart.
Undrar om jag på riktigt börjar sakna skogen & landsbygden, eller om frihetskänslan var en effekt av att vintern fjättrat mig i lägenhetens trånga utrymme?
Klart, kallt och stilla. Det enda som bröt tystnaden var mina egna hjärtslag och andetag.
Trots att det var mitt i natten så var det nästan ljust ute. Fullmånen
reflekterades i den decimeterdjupa snön som täckte marken, och träden kastade långa, suddiga, blåaktiga skuggor.
Det var trolskt, vackert, befriande och väldigt rogivande.
Kände mig sällsamt nordisk där jag stod i 20 minusgrader och fullkomligt älskade att det var vinter.
Tillslut började det dock brännas av kyla om mina bara fötter som var nedborrade i pudersnön, och jag begav mig in i den vedeldade bastun igen. Hundra graders temperaturskillnad. Underbart.
Undrar om jag på riktigt börjar sakna skogen & landsbygden, eller om frihetskänslan var en effekt av att vintern fjättrat mig i lägenhetens trånga utrymme?
Nästan nostalgisk
Det är lite nostalgi nu, på nåt sätt.
Bläddrade tillbaka i bloggen, för att leta upp en gammal bild på en bil som jag tydligen haft ståendes i FEM ÅR utan att köra med den. Blev lite smått chockad när jag läste datumstämpeln på inlägget med bilden på bilen. Var det så länge sedan?
I samband med det så läste jag gamla inlägg, började tänka på människor som jag umgåtts med, saker jag har gjort, och fick en reminder på varför jag började klottra ner vardagsbestyr och reflektioner över huvud taget.
Det är ju en dagbok, min dagbok. Det är jävligt långt mellan dagarna, men ändå. Tankar, åsikter och reflektioner från flera år tillbaka går att spåra, vilket gör att man framförallt lär känna sig själv bättre. Hur tänkte jag när jag skrev det där?!
För att sammanfatta min poäng; När man börjar reflektera över hur man själv har resonerat blir man också medveten hur man själv har utvecklats, något som vore omöjligt utan att ha tillgång till tidigare tankar och åsikter.
Inte bara gamla minnen gör det nostalgiskt, utan även tryggheten som har börjat lägga sig som ett mjukt täcke över tillvaron. En trygghet som känns igen från när jag var mellan 20-25, obrydd i ett ekorrhjul, med en fastanställning och ett boende, intressen och vänner på en armslängds avstånd. Ungefär vad folk brukar begära av livet. Men skit i det tänkte jag, och gjorde en helomvändning i mitt liv.
För knappt tre-fyra år sedan och fram tills detta år, så har tillvaron dock vart lite mer osäker, oviss och ganska spännande. Jag sade upp mig från jobbet, flyttade, sommarboende, 2:a hand, pluggade, flyttade igen 1:a hand, examinerades, fick nytt jobb, flyttat igen 2:a hand jobbat på, vart inne i flera projekt, träffat nya kunder, 1:a hand
Sparat pengar, alltså, buffert. Aldrig haft nån... Trygghet!
Det är såklart skönt, det känns som jag är påväg in i en viloperiod, men kanske lite tråkigt. Saker och ting brukar ju ske cykliskt, och jag har nog fan fått lite blodad tand på att kämpa, snarare än att bara luta mig tillbaka. Jag sög på en väldigt söt karamell för ett tag sedan som jag dock valde att spotta ut, för att få vara lite metaforisk.
Förvisso är jag stundtals ganska lat, så det kan ju vara lite skönt att bara hänga med ett tag nu, men på nåt sätt vill jag toppa detta, nån gång. Ta ett par steg till. Chansa på nåt.
Eller kanske bara ta en resa. Har inte vart utomlands sen jag och Eva var i Marocko.
Nåväl, något som även är nostalgi är min bilhobby. Det har passerat några gamla BMW:s under denna femårsperiod som min lilla svarta Nissan har stått i malpåse, men jag har egentligen inte skruvat nånting. Förrens nu. Bilen har fått nytt garage, och arbetet med att skruva ihop den är i full gång. Jag har i det närmsta ruinerat mig de senaste månaderna för att beställa delar från världens alla hörn. Även det känns nostalgiskt. Garagekvällar, garagehelger, meka, skruva, klura, bygga om, göra fint, modifiera, tjöta och umgås med likasinnade.
Jag glömde bort det där med bilar under min studieperiod. Det blev bara en ekonomisk utgift att som stundent lägga en tusenlapp i månaden på garagehyra för en bil som inte gick att köra med. Men jag bet ihop, jag tänkte "När jag får nytt jobb sen så ska jag skruva ihop den."
Jag inser att jag har kvar samma intresse som jag haft sen jag var 13 och fick min moped. Smaken kanske har förändrats, men inte målsättningen.
Och jag fick tag i den där bilden förresten, som ligger uppe i en ny blogg som jag skapat, som heter "garageprojekt.blogg.se".
Vad skönt det var att skriva nåt igen :)
Bläddrade tillbaka i bloggen, för att leta upp en gammal bild på en bil som jag tydligen haft ståendes i FEM ÅR utan att köra med den. Blev lite smått chockad när jag läste datumstämpeln på inlägget med bilden på bilen. Var det så länge sedan?
I samband med det så läste jag gamla inlägg, började tänka på människor som jag umgåtts med, saker jag har gjort, och fick en reminder på varför jag började klottra ner vardagsbestyr och reflektioner över huvud taget.
Det är ju en dagbok, min dagbok. Det är jävligt långt mellan dagarna, men ändå. Tankar, åsikter och reflektioner från flera år tillbaka går att spåra, vilket gör att man framförallt lär känna sig själv bättre. Hur tänkte jag när jag skrev det där?!
För att sammanfatta min poäng; När man börjar reflektera över hur man själv har resonerat blir man också medveten hur man själv har utvecklats, något som vore omöjligt utan att ha tillgång till tidigare tankar och åsikter.
Inte bara gamla minnen gör det nostalgiskt, utan även tryggheten som har börjat lägga sig som ett mjukt täcke över tillvaron. En trygghet som känns igen från när jag var mellan 20-25, obrydd i ett ekorrhjul, med en fastanställning och ett boende, intressen och vänner på en armslängds avstånd. Ungefär vad folk brukar begära av livet. Men skit i det tänkte jag, och gjorde en helomvändning i mitt liv.
För knappt tre-fyra år sedan och fram tills detta år, så har tillvaron dock vart lite mer osäker, oviss och ganska spännande. Jag sade upp mig från jobbet, flyttade, sommarboende, 2:a hand, pluggade, flyttade igen 1:a hand, examinerades, fick nytt jobb, flyttat igen 2:a hand jobbat på, vart inne i flera projekt, träffat nya kunder, 1:a hand
Sparat pengar, alltså, buffert. Aldrig haft nån... Trygghet!
Det är såklart skönt, det känns som jag är påväg in i en viloperiod, men kanske lite tråkigt. Saker och ting brukar ju ske cykliskt, och jag har nog fan fått lite blodad tand på att kämpa, snarare än att bara luta mig tillbaka. Jag sög på en väldigt söt karamell för ett tag sedan som jag dock valde att spotta ut, för att få vara lite metaforisk.
Förvisso är jag stundtals ganska lat, så det kan ju vara lite skönt att bara hänga med ett tag nu, men på nåt sätt vill jag toppa detta, nån gång. Ta ett par steg till. Chansa på nåt.
Eller kanske bara ta en resa. Har inte vart utomlands sen jag och Eva var i Marocko.
Nåväl, något som även är nostalgi är min bilhobby. Det har passerat några gamla BMW:s under denna femårsperiod som min lilla svarta Nissan har stått i malpåse, men jag har egentligen inte skruvat nånting. Förrens nu. Bilen har fått nytt garage, och arbetet med att skruva ihop den är i full gång. Jag har i det närmsta ruinerat mig de senaste månaderna för att beställa delar från världens alla hörn. Även det känns nostalgiskt. Garagekvällar, garagehelger, meka, skruva, klura, bygga om, göra fint, modifiera, tjöta och umgås med likasinnade.
Jag glömde bort det där med bilar under min studieperiod. Det blev bara en ekonomisk utgift att som stundent lägga en tusenlapp i månaden på garagehyra för en bil som inte gick att köra med. Men jag bet ihop, jag tänkte "När jag får nytt jobb sen så ska jag skruva ihop den."
Jag inser att jag har kvar samma intresse som jag haft sen jag var 13 och fick min moped. Smaken kanske har förändrats, men inte målsättningen.
Och jag fick tag i den där bilden förresten, som ligger uppe i en ny blogg som jag skapat, som heter "garageprojekt.blogg.se".
Vad skönt det var att skriva nåt igen :)
En strålande dag
Jag har länge velat besöka ett kärnkraftverk. Alltså, ända sen jag var liten. Tekniken och processen har fascinerat mig sen lång tid tillbaka. Kärnenergi, reaktortyper, turbinerna, härden. En direkt återkoppling till E=mc^2, och formeln i dess absoluta harmoni med den påtagliga världen. Eller, nåväl. Vi tämjer naturkrafter till en trettioprocentig verkningsgrad, men ändå. En delikat balansgång mellan styrstavar och uranstavar, i en självupphållande (och utan styrninig accelererande) process där bränslemängden stor som en sockerbit, ger energi åt en villa i ett år. Det är en svårslagen energikälla, både vad gäller energiutvinning, teknikhöjd, fascination och mystik.
Idag, fick jag iallafall till det som jag så länge har velat. Ett besök på ett kärnkraftverk! Var på ringhals med projektgruppen på jobbet, och fick en rundvandring vid reaktor 3 och 4:s område, samt reaktor 3:s turbinhall. Jag fick även hålla en urankuts i min hand.
Det var utan tvekan den häftigaste anläggning jag någonsin sett, och få tekniska installationer kan mäta sig med den process och det system som denna maskin omfattas av.
Denna maskin, som i sin grund bara har som syfte att producera elenergi, börjar sin energiomvandling i en reaktor i en enorm byggnad, med att klyva nåt så litet som atomkärnor. Metertjocka, stålförstärkta, vajerspända betongväggar innesluter en reaktortank, 13 meter hög med 2dm tjocka stålväggar. Inne i den, finns sockerbitsstora små kutsar uran, som får sina oändligt små atomer klyvda.
En enorm mängd värme-energi utvecklas (E=mc^2), som förångar kylvattnet och leder det in i nästa byggnad (kanske 6 våningar hög), som är ännu större. Turbinhallen. Här kan jag knappast med ord beskriva storleken och omfånget på utrustningen som fick systemet att fungera, men kortfattat kan man säga att ångan driver enorma turbiner(större än långtradare) som roterar med tusentals varv per minut. Turbinerna är kopplade till elgeneratorer, och från elgeneratorerna går kablage rätt ut ur väggen till elnätet. Under turbinerna finns en enorm kondensor, som med vanligt havsvatten kyler ångan, och leder in det som vatten till reaktorn igen.
Allt var enormt, massivt, tjockt, kapslat, avsäkrat, med redundans i flera steg, för att hantera ytterst små bränsleelement i en process som omfattar det minsta vi känner till och kan beskriva. Det mest enorma under besöket är väl kontrasterna, att nåt så litet som en atom, kan alstra så ofantligt mycket energi, att ett så enormt system måste byggas upp kring det för att tämja krafterna, men där har vi återigen, E=mc^2. Ljusets hastighet i kvadrat är en stor faktor, så det behövs inte så mycket massa för att få mycket energi.
Det var mer imponerande att få se detta i verkligheten än vad jag hade kunnat föreställa mig det. Och får vi ett uppdrag på ett kärnkraftverk så skulle jag gärna vilja vara med på ett hörn, bara för att få vara i den miljön under en period.
Idag, fick jag iallafall till det som jag så länge har velat. Ett besök på ett kärnkraftverk! Var på ringhals med projektgruppen på jobbet, och fick en rundvandring vid reaktor 3 och 4:s område, samt reaktor 3:s turbinhall. Jag fick även hålla en urankuts i min hand.
Det var utan tvekan den häftigaste anläggning jag någonsin sett, och få tekniska installationer kan mäta sig med den process och det system som denna maskin omfattas av.
Denna maskin, som i sin grund bara har som syfte att producera elenergi, börjar sin energiomvandling i en reaktor i en enorm byggnad, med att klyva nåt så litet som atomkärnor. Metertjocka, stålförstärkta, vajerspända betongväggar innesluter en reaktortank, 13 meter hög med 2dm tjocka stålväggar. Inne i den, finns sockerbitsstora små kutsar uran, som får sina oändligt små atomer klyvda.
En enorm mängd värme-energi utvecklas (E=mc^2), som förångar kylvattnet och leder det in i nästa byggnad (kanske 6 våningar hög), som är ännu större. Turbinhallen. Här kan jag knappast med ord beskriva storleken och omfånget på utrustningen som fick systemet att fungera, men kortfattat kan man säga att ångan driver enorma turbiner(större än långtradare) som roterar med tusentals varv per minut. Turbinerna är kopplade till elgeneratorer, och från elgeneratorerna går kablage rätt ut ur väggen till elnätet. Under turbinerna finns en enorm kondensor, som med vanligt havsvatten kyler ångan, och leder in det som vatten till reaktorn igen.
Allt var enormt, massivt, tjockt, kapslat, avsäkrat, med redundans i flera steg, för att hantera ytterst små bränsleelement i en process som omfattar det minsta vi känner till och kan beskriva. Det mest enorma under besöket är väl kontrasterna, att nåt så litet som en atom, kan alstra så ofantligt mycket energi, att ett så enormt system måste byggas upp kring det för att tämja krafterna, men där har vi återigen, E=mc^2. Ljusets hastighet i kvadrat är en stor faktor, så det behövs inte så mycket massa för att få mycket energi.
Det var mer imponerande att få se detta i verkligheten än vad jag hade kunnat föreställa mig det. Och får vi ett uppdrag på ett kärnkraftverk så skulle jag gärna vilja vara med på ett hörn, bara för att få vara i den miljön under en period.
Ringhals
Symfoni
Nån gång, bör du besöka en spelning med en symfoniorkester. Det är otroligt häftigt!
Suddig mobilbild från "Score", som spelade i fredags. Något av det mäktigaste jag varit med om.
Suddig mobilbild från "Score", som spelade i fredags. Något av det mäktigaste jag varit med om.
3D
Fick udda 3D-konsoll i födelsedagspresent.
En totalt misslyckad produkt från Nintendo som lanserades under mitten på 90-talet. Riktigt rolig teknikretro som tydligt visar 3D/virtual-realityhysterin under 90-talet. Konsollen förmedlar verkligen en genuin 3D-känsla, men ergonomin och utförandet var produktens fall.
Vi är visst inne i nån form av 3D-hysteri även nu. Undrar just om tekniken och marknaden har mognat något på femton år?
En totalt misslyckad produkt från Nintendo som lanserades under mitten på 90-talet. Riktigt rolig teknikretro som tydligt visar 3D/virtual-realityhysterin under 90-talet. Konsollen förmedlar verkligen en genuin 3D-känsla, men ergonomin och utförandet var produktens fall.
Vi är visst inne i nån form av 3D-hysteri även nu. Undrar just om tekniken och marknaden har mognat något på femton år?
Valet
Gött att Alliansen tog hem spelet, får dom nu lyckas nästla bort epatraktorpartiet SD och köra sin egen politik så bör väl 8 år totalt räcka en bra bit för att nedrusta de tidiga socialist/kommunistregeringarnas orättvisa och dyra instanser i samhället. Ansvarstagande ska premieras, inte straffas, man ska få lön för sitt arbete, inte belastas för det i form av tokhög skatt.
Dessutom visar detta ganska tydligt att "Kamrat Ohly" och hans bidragstagande palestinasjalspatrask inte längre är önskade, och det är för väl iaf. M gjorde ju sitt bästa valresultat någonsin vilket är fantastiskt :)
Synd att PP gick åt helvete iofs. Hade hellre sett dom som vågmästare.
Dessutom visar detta ganska tydligt att "Kamrat Ohly" och hans bidragstagande palestinasjalspatrask inte längre är önskade, och det är för väl iaf. M gjorde ju sitt bästa valresultat någonsin vilket är fantastiskt :)
Synd att PP gick åt helvete iofs. Hade hellre sett dom som vågmästare.
Kalas
Var på kalas för nån vecka sen.
Vi åt tårta, drack kaffe....
...byggde raketer...
...och sprängde saker.
Det var kul! :)
Loppis
Kammade hem detta på senaste loppisrundan, uppe i Norrköping.
Blir till att slänga ut på tradera sen för auktion.
Blir till att slänga ut på tradera sen för auktion.
Hela universum.
Delger härmed en annan tolkning av uttrycket "starstruck", som normalt hade lämpat sig i Hollywood, och inte på en flytbrygga i Östersjön.
Spenderade långhelg i de östgötska skogarna vid Östersjöns skärgård långt hemifrån inhyrd i äldre torpstuga.
En fördel med att befinna sig miltals från nämnvärd civilisation är att man slipper ljusföroreningar, som annars kan störa den ack så vackra natthimmel jag glömt av att vi har. Miltals in i skogen, bland tystnad och nattmörker, ligger denna stuga med tillhörande tidigare nämnda flytbrygga, och det var vid denna brygga som jag blev starstruck.
En dag med häftigt åskväder som lugnade ner sig till en absolut stilla och ljummen natt, när vi satt vid elden och kände de nedärvda sociala beteendena som människan har i samband med naturliv och eldstad, lättade molntäcket och skådespelet visade sig. Klockan började närma sig ett på natten, och ivrigt sprang jag efter liggunderlag och marscherade ner mot havet för totalt mörker. Liggandes på rygg, stirrandes upp mot natthimlen, fick man en känsla av enorm litenhet och fashination över universums ofattbara oändlighet.
Varenda obetydligt vardagsproblem och fundering var plötsligt helt borta. En åsikt om att människan tappat kontakten med naturen formade sig och en ståndpunkt om att flera minsann borde åka ut i skogen för att ligga på rygg en stjärnklar natt och titta upp mot himlen uttalades.
Jag blev starstruck. Stjärnfall och satelliter, små blinkande stjärnor och planeter, vetskap om att ljuset som nådde mina ögon var miljarder år gammalt, avstånd som är ofattbara och oändliga och vintergatan som ett vackert pärlband tvärs över himlen.
Här ligger jag och tittar oändligheten i vitögat, precis som människan gjort sedan urminnes tider.
Vintergatan, våran galax, den återkommande insikten om att vi faktiskt bor på en rund stenkula i nåt så enormt som vår en egen galax i nåt så ännu mer enormt som det universum vi knappt vet något om får tillvaron och dess tillhörande aktiviteter och beslut att kännas ganska småaktiga. Nej, jag ändrar mig, tillvaron är inte småaktig men problemen är egentligen sådana ofattbara petitesser när man sätter dom i ett oändligt perspektiv.
Ju mer man stirrar ut i rymden destå mer kommer man ner på jorden. Alla borde göra det ibland, hänföras, förundras och förtrollas av nåt som är långt mycket mer evigt och spektakulärt än nåt annat man till vardags har att jämföra med.
Spenderade långhelg i de östgötska skogarna vid Östersjöns skärgård långt hemifrån inhyrd i äldre torpstuga.
En fördel med att befinna sig miltals från nämnvärd civilisation är att man slipper ljusföroreningar, som annars kan störa den ack så vackra natthimmel jag glömt av att vi har. Miltals in i skogen, bland tystnad och nattmörker, ligger denna stuga med tillhörande tidigare nämnda flytbrygga, och det var vid denna brygga som jag blev starstruck.
En dag med häftigt åskväder som lugnade ner sig till en absolut stilla och ljummen natt, när vi satt vid elden och kände de nedärvda sociala beteendena som människan har i samband med naturliv och eldstad, lättade molntäcket och skådespelet visade sig. Klockan började närma sig ett på natten, och ivrigt sprang jag efter liggunderlag och marscherade ner mot havet för totalt mörker. Liggandes på rygg, stirrandes upp mot natthimlen, fick man en känsla av enorm litenhet och fashination över universums ofattbara oändlighet.
Varenda obetydligt vardagsproblem och fundering var plötsligt helt borta. En åsikt om att människan tappat kontakten med naturen formade sig och en ståndpunkt om att flera minsann borde åka ut i skogen för att ligga på rygg en stjärnklar natt och titta upp mot himlen uttalades.
Jag blev starstruck. Stjärnfall och satelliter, små blinkande stjärnor och planeter, vetskap om att ljuset som nådde mina ögon var miljarder år gammalt, avstånd som är ofattbara och oändliga och vintergatan som ett vackert pärlband tvärs över himlen.
Här ligger jag och tittar oändligheten i vitögat, precis som människan gjort sedan urminnes tider.
Vintergatan, våran galax, den återkommande insikten om att vi faktiskt bor på en rund stenkula i nåt så enormt som vår en egen galax i nåt så ännu mer enormt som det universum vi knappt vet något om får tillvaron och dess tillhörande aktiviteter och beslut att kännas ganska småaktiga. Nej, jag ändrar mig, tillvaron är inte småaktig men problemen är egentligen sådana ofattbara petitesser när man sätter dom i ett oändligt perspektiv.
Ju mer man stirrar ut i rymden destå mer kommer man ner på jorden. Alla borde göra det ibland, hänföras, förundras och förtrollas av nåt som är långt mycket mer evigt och spektakulärt än nåt annat man till vardags har att jämföra med.
Svenska tåg är ett skämt.
Jag åker -aldrig- tåg. Inte det att jag inte tycker om att åka tåg, men jag vägrar göra det i Sverige.
Dels för att SJ's tåg aldrig fungerar. Om det är för kallt, då stannar tågen. Om det kommer snö, då stannar tågen. Om det ligger blöta löv på rälsen, då stannar tågen.
Och nu senast, om det är för varmt, ja då stannar tågen också
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7463398.ab
Att SJ's personal sen tvingar passagerarna att sitta inlåsta i tågvagnarna i 60-gradig hetta så att folk svimmar och får panik, det är ju ren tortyr.
Att SJ sen kompenserar dessa resenärer med.. hahaha... resesheckar på 200kr är fan ett riktigt roligt skämt.
200 spänn i resecheckar på SJ räcker ju ingen vart. Man kan ju knappt åka till Lerum från Göteborg för dom pengarna.
Till detta så ägnar sig SJ åt att kränka den personliga integriteten på varje resenär genom att registrera samtliga som köper en biljett med deras namn och kräver ID-kontroll av samtliga passagerare.
SJ är ett sådant typiskt exempel på att statliga socialistiska monopol inte fungerar. SJ har ingen konkurrens och kan bete sig hur dom vill. Det är en lika dålig idé som det statliga alkoholmonopolet. Tack och lov så har det statliga läkemedelsmonopolet rustats ner och är numer konkurrensutsatt.
En eloge till hjälten som krossade fönster på tåget så att det iaf. kom in friskluft. Tycker han kunde fortsatt med att krossa hela tåget för sådant skrot ska inte vara i bruk i ett välfärdsland på 2000-talet.
Det är också ett exempel på att miljöhetsen har gått för långt. Bensinpriset trissas upp till orimliga nivåer vilket ska tvinga resenärer att söka sig till andra alternativ, men det finns inga alternativ att ta sig runt på.
Visserligen är det fortfarande billigare, bekvämare och snabbare att ta bilen, och det är något jag kommer fortsätta med resten av livet. SJ vägrar jag.
Dels för att SJ's tåg aldrig fungerar. Om det är för kallt, då stannar tågen. Om det kommer snö, då stannar tågen. Om det ligger blöta löv på rälsen, då stannar tågen.
Och nu senast, om det är för varmt, ja då stannar tågen också
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7463398.ab
Att SJ's personal sen tvingar passagerarna att sitta inlåsta i tågvagnarna i 60-gradig hetta så att folk svimmar och får panik, det är ju ren tortyr.
Att SJ sen kompenserar dessa resenärer med.. hahaha... resesheckar på 200kr är fan ett riktigt roligt skämt.
200 spänn i resecheckar på SJ räcker ju ingen vart. Man kan ju knappt åka till Lerum från Göteborg för dom pengarna.
Till detta så ägnar sig SJ åt att kränka den personliga integriteten på varje resenär genom att registrera samtliga som köper en biljett med deras namn och kräver ID-kontroll av samtliga passagerare.
SJ är ett sådant typiskt exempel på att statliga socialistiska monopol inte fungerar. SJ har ingen konkurrens och kan bete sig hur dom vill. Det är en lika dålig idé som det statliga alkoholmonopolet. Tack och lov så har det statliga läkemedelsmonopolet rustats ner och är numer konkurrensutsatt.
En eloge till hjälten som krossade fönster på tåget så att det iaf. kom in friskluft. Tycker han kunde fortsatt med att krossa hela tåget för sådant skrot ska inte vara i bruk i ett välfärdsland på 2000-talet.
Det är också ett exempel på att miljöhetsen har gått för långt. Bensinpriset trissas upp till orimliga nivåer vilket ska tvinga resenärer att söka sig till andra alternativ, men det finns inga alternativ att ta sig runt på.
Visserligen är det fortfarande billigare, bekvämare och snabbare att ta bilen, och det är något jag kommer fortsätta med resten av livet. SJ vägrar jag.
Sommar
Det finns en viss... nej... en stor charm, med att ta båten hem efter en solig sommardag på en av Göteborgs många uteserveringar.
Älvsnabben, långa rutten, ger en fin överblick över norra och södra älvstranden. Jag väljer hellre 25 minuter på båten än 12 minuter på bussen. Som en slags stillsam eftertänksam avslutning på en varm skön dag med god mat, öl och trevligt sällskap.
Och på tal om något helt annat, så ebayade jag hem Super Star Solider till PC-Engine från Ebay Japan häromdan.
Trevlig ensamunderhållning under regniga (höst)kvällar.
Godnatt :)
Älvsnabben, långa rutten, ger en fin överblick över norra och södra älvstranden. Jag väljer hellre 25 minuter på båten än 12 minuter på bussen. Som en slags stillsam eftertänksam avslutning på en varm skön dag med god mat, öl och trevligt sällskap.
Och på tal om något helt annat, så ebayade jag hem Super Star Solider till PC-Engine från Ebay Japan häromdan.
Trevlig ensamunderhållning under regniga (höst)kvällar.
Godnatt :)
